Lite om min bakgrund ..
Hittade i en amerikansk tidskrift, i skolans bibliotek, en liten annons där man kunde beställa broschyrer på Hammondorglar. Frågade skolbibliotekarien om jag fick klippa ut annonsen (som var 3 x 5 cm eller ännu mindre). Det fick jag. Skickade den till Chicago. Ett par månader senare fick jag ett stort tjockt brev därifrån ! Det hade jag inte trott. Lyckodag 2, typ. Massor med färgbroschyrer på Hammondorglar ! Levde i ett lyckorus lång tid därefter...
Jag har spelat elorgel sedan 1969. Min första upplevelse av Hammondorgel var första advent 1968 i en EFS kyrka i Västergötaland, där sånggruppen EKO-teamet från Blekinge spelade och sjöng. Jag var då 14 år. Kärlek vid första ögonkastet. Eller ska man kanske säga trumhinnan. Och kärleken består.
Hittade i en amerikansk tidskrift, i skolans bibliotek, en liten annons där man kunde beställa broschyrer på Hammondorglar. Frågade skolbibliotekarien om jag fick klippa ut annonsen (som var 3 x 5 cm eller ännu mindre). Det fick jag. Skickade den till Chicago. Ett par månader senare fick jag ett stort tjockt brev därifrån ! Det hade jag inte trott. Lyckodag 2, typ. Massor med färgbroschyrer på Hammondorglar ! Levde i ett lyckorus lång tid därefter...
Mina föräldrar hade ett hus med ett stort tillbyggt garage där vi hade ett "musikrum". Där stod för det mesta ett trumset (Slingerland / Yamaha) och en elorgel, en röd enmanualig Yamaha YC-20. Hade ofta nattliga jamsessions, med någon trumsugen slagverkare, eller slagverkad trumsugare, i bästa Hansson&Karlsson-stil. Det lät precis som dem. Tyckte vi i alla fall ! Ahh, de va tider de !
Men det var nå't som fattades (förutom att det inte var en Hammond). Det lät lite tunnt (inte bara pga av det var en transistororgel)! Lösning; en nedre manual att lägga hela ackord på, och spela bas med vänsterfoten i stället för vänsterhanden. Numera använder jag även höger fot, till baspedalspel alltså. Egentligen skulle man behöva en tredje fot; att ha på volympedalen ! Volympedalen är ju en ganska viktig komponent i Hammondsoundet. På t.ex. en synth reglerar man volymen med hjälp av anslaget (hur snabbt man når botten från toppen, ju snabbare desto starkare volym) på tangenterna.
Så den 31 aug 1974 köpte jag min första Hammondorgel, en mycket kompakt L100 ombyggd av Agne Björk på LT musik i Åmål (vilken min bror fortfarande spelar på i sitt coverband ). Om jag inte är helt ute och cyklar, försåg Agne nästan alla västsveriges dansband (företrädesvis) med förkrympta L- och M-100. Senare bildade jag och en kompis ett band som bestod av elgitarer, elbas, trummor och Hammondorgel. Vi repade 2 låtar till en popbandstävling; "Bandet 74" i Borås, som vi också deltog i. Vi fick jättebra kritik. Men med motiveringen att vi framförde låtar med kristna texter kom vi inte på fråga som vinnare. Av bara farten fortsatte vi att spela i olika kyrkor och sommarhem runt om i västsverige.
I mitten av 70-talet jobbade jag för Malmsjö Musik i Göteborg med demonstrationer och direktförsäljning av deras elorglar, alltså Malmsjös, på ett köpcenter på Hisingen. Jag tror det var på varuhuset Bra, som sedermera slogs ihop med Wessels och då kallade sig Bra&Wessels, som de efter ytterligare en tid förkortade till B&W. Men nu helt upphört och liksom "försvunnit in i " COOP.
76 - 77 arbetade jag som representant på Malmsjös lokala musikaffär i Alingsås. Eftersom det fanns en elorgel i EFS-kyrkan, som mina föräldrar var verksam i, började jag alternera (fyra söndagar var tredje eller fjärde månad, ca) med 3-4 fullvuxna kvinnor som organist i början av 70-talet. Hoppade in som ersättare åt en basist (som var i Amerika som utbytesstudent ett år) i Missionskyrkans ungdomskör. Spelade även gitarr och andra instrument, men drömde hela tiden om att spela Hammondorgel. I ungdomskören spelade jag från 1971 fram till 1977, då jag flyttade från Västergötland till Stockholm.
1980 hjälpte jag en kompis med musiken till en LP-skiva. Hammond, piano, synt, elgitar o trummor var min del. I slutet av 80-talet gjorde vi mer musik tillsammans. Han gav mej kassettband med sång till gitarrkomp inspelat. Fick texter av honom och fria händer att arrangera musiken. Ett par veckor senare; nytt besök. Vi testar hur mina arrangemanget funkar. Och ibland fick vi justera lite här och där. Kul !
1980 - 82 jobbade jag dels med demonstrationer av Yamahas elorglar på köpcenter nordöst om Göteborg, dels i butik med försäljning av pianon och elorglar, reparationer av begagnade inbyten och även med leveranser dessa 100 - 300 kilos musikinstrument, och dels med Yamahas sofistikerade elorgelgruppundervisning. Hur bra den nu var ? Syftet var ju förståss att sälja eloglar. Hur då ? Ett exempel; en kund kommer in i affären och är nyfiken på det fantastiska musikinstrumentet elorgeln. Jag, som har vana, vet ju hur man får den att låta bra på alla möjliga sätt, visar det. Kunden blir imponerad men säger sen i samma andetag "Det där låter ju skitbra, men jag kan ju inte spela så där !" Då säger vi "Men anmäl dig till vår elorgelskola. Efter ett halvår låter det lika bra när DU spelar som det du nyss hörde!" Det argumentet fick många att satsa sina sista surt förvärvade slantar på en Yamaha Electone B-35N med trummaskin och enfingersackord och automatiskt baskomp och allt vad det nu var. 1982 var det nå'n (förlåt) galen kund som ville ha en av Yamahas häftigaste elorgelmonster i stället för den Hammond B3 som han redan hade. Så vi gjorde ett triangelbyte skulle man kunna säga. Yamahan till kunden, B-3an till mej, och en viss mellanskillnad till min arbetsgivare. 1989 var det min tur att vara galen; sålde min Hammond B-3 ( BILD )för att kunna köpa en dator av märket Atari med tillbehör !!! Förlåt ! Men jag ska försöka förklara mej. Vi bodde i en lägenhet 2 trappor upp och att bära denna skapelse, på 4 svarvade träben och tyngdpunketen högt upp, var inget man såg fram mot. Bara tanken på det gav ångest. Jag ville ju spela tillsammans med andra musiker, och det tror jag inte mina grannar hade varit speciellt förtjusta i...
Satt mycket framför min Atari + DX7IIE! 1989-1997 på halvnätterna, när resten av familjen sov, och skapade musik med hjälp av sequenserprogram och hörlurar. Otroligt roligt, faktiskt.
1997 bildade en kollega och jag ett rockband. Vi höll på ca 1 år (så länge det fanns kaggar, crashar, ride-ar, splashar, hi-hattar, och allt vad det heter, till trummisen i replokalen ! ) . Har även spelat, när vänner gift sig: Spelat piporgel under vigseln. Spelat Hammondorgel med trummis i festlokalen. Spelat Hammond med tillfälliga musikgruppskonstellationer, i samma festlokal. Kollat så att uppställda videokameror fortfarande uppfyller sina uppgifter. Sprungit runt med handkamera, och däremellan även intagit föda och dryck (det är ju fest det handlar om !) Har också på andra typer av fester och tillställningar fungerat/agerat på liknande vis.